Kadmium i fisk

Granskad: ‎den ‎21‎ ‎maj‎ ‎2024

Kadmiumhalterna i sill och strömming ligger kvar på samma nivåer som i början av 1980-talet trots flera åtgärder för att minska utsläppen. Halterna är betydligt högre i Östersjön än på Västkusten. Dessa resultat kommer från det nationella miljöövervakningsprogrammet för kust och hav.

      Logotyp för Sveriges officiella statistik
      Om officiell statistik

      Användningen minskar, men halterna sjunker inte

      Kadmium är en viktig metall i många industriella tillämpningar. Fram till slutet av 1970-talet användes det flitigt vid till exempel galvanisering av stål. Idag är användningen hårt reglerad, men kadmium får fortfarande användas i nickel- kadmiumbatterier och som färgpigment i konstnärsfärger. Elektronikprodukter som importeras till Sverige kan innehålla kadmium, och det förekommer även i konstgödsel.

      Användningen av kadmium har lett till förhöjda halter i miljön vilket kan påverka både djur och människor. Kadmium sprids till exempel vid sopförbränning om vi slarvar med sopsortering och insamling av nickel-kadmiumbatterier, vid metalltillverkning samt vid förbränning av fossila bränslen. Människor får i sig kadmium främst via maten. Metallen ansamlas i njurarna, och det är också där som skador först uppträder. Det finns dessutom studier som talar för att förhållandevis låga exponeringsnivåer kan bidra till benskörhet och frakturer på skelettet.

      Samma nivåer som i början av 80-talet

      Den industriella användningen av kadmium har minskat under senare år. År 1982 var Sverige det första landet i världen som införde ett generellt förbud mot att använda kadmium för ytbehandling, som stabiliseringsmedel i plaster och som pigment i färger (dock inte i konstnärsfärger).

      Från början av 1980-talet till mitten av 1990-talet ökade kadmiumhalterna i sill/strömming längs de södra och mellersta delarna av Östersjön kraftigt (omkring 2,5 gånger). Därefter minskade de igen. Idag är halterna tillbaka på ungefär samma nivå som de var i början av 1980-talet när undersökningarna började – trots flera åtgärder för att minska utsläppen. Jämfört med insatserna för att hindra spridningen av bly har åtgärderna mot kadmiumutsläppen varit mindre framgångsrika, åtminstone om man ser till halterna i miljön.

      Geografisk skillnad

      Det finns en tydlig geografisk skillnad mellan kadmiumhalterna i sill/strömming från olika delar av Sverige. Halterna är betydligt lägre i sill från Västkusten jämfört med sill/strömming från Östersjön. Däremot ses en ökande trend av kadmium vid Väderöarna från 1995 fram till idag.

      ANSVARIG MYNDIGHET

      • Naturvårdsverket