Vägledning

Bygg- och rivningsavfall

Husbygge

Utsortering av bygg- och rivningsavfall

Granskad: ‎den ‎8‎ ‎februari‎ ‎2024

Sidan innehåller vägledning om utsortering av bygg- och rivningsavfall. Den 1 augusti 2020 började nya bestämmelser att gälla för den som hanterar bygg- och rivningsavfall. Den som producerar bygg- och rivningsavfall ska sortera ut vissa avfallsslag och förvara dem skilda från varandra och från annat avfall.

Två lagstiftningar för avfall gäller parallellt. I miljöbalken finns regler om hantering av avfall. Ytterligare regler om avfall som uppstår vid bygg- och rivningsåtgärder finns i plan- och bygglagen (PBL).

Plan- och bygglag (2010:900) (riksdagen.se)

Miljöbalk (1998:808) (riksdagen.se)

Avfallsförordning (2020:614) (riksdagen.se)

_ _ _ _ _ _

Bestämmelserna i PBL (2010:900) om anmälan om bygg- eller rivningsåtgärd/ansökan om bygg- eller rivningslov och kraven på kontrollplan reglerar hanteringen av avfall. Reglerna syftar till ökad återanvändning av bygg- och rivningsmaterial, ökad återvinning av bygg- och rivningsavfall samt till ett gott omhändertagande av farligt avfall. Vi har nedan fokus på rivningsåtgärder eftersom det är de som skapar de största mängderna avfall.

Rivningslov, anmälan om rivningsåtgärd och kontrollplan

Inom detaljplanelagt område krävs det oftast rivningslov för att riva byggnader eller delar av byggnader. Utanför områden med detaljplan eller områdesbestämmelser krävs det oftast en anmälan till byggnadsnämnden istället för rivningslov. Vid dessa rivningar av byggnader krävs det att byggnadsnämnden underrättas om när arbetena avses påbörjas genom en så kallad anmälan om rivningsåtgärd eller en ansökan om rivningslov. Rivning får inte påbörjas förrän byggherren fått ett startbesked och det upphör att gälla efter två år från dagen för utfärdandet.

Till anmälan/ansökan ska normalt en kontrollplan fogas. I den ska byggherren ange hur man ska ta om hand om byggprodukter som kan återanvändas samt ange vilket avfall som åtgärden kan ge upphov till och hur det avfallet ska tas om hand. Detta gäller även för den kontrollplan som ska upprättas för byggnadsåtgärder eller bygglov.

En eller flera kontrollansvariga som utsetts av byggherren ska se till att kontrollplanen följs. Rivningsarbeten som kräver kontrollplan får inte påbörjas förrän byggnadsnämnden har utfärdat ett startbesked.

Undantag från kravet på anmälan

Vissa byggnader är undantagna från kravet på anmälan om rivningsåtgärd:

  • komplementbyggnader, till exempel carport
  • sådana ekonomibyggnader som ligger utanför detaljplanelagt område och som hör till jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring
  • byggnader som är avsedda för totalförsvaret och är menade att vara hemliga.

Anmälan om rivningsåtgärd krävs inte heller för rivning av delar av en byggnad eller utrivning i samband med ändring eller underhåll av en byggnad om ändringen inte innebär att konstruktionen av byggnadens bärande delar eller planlösning påverkas avsevärt. Däremot krävs kontrollplan vid rivning av del av byggnad.

Avfallshantering enligt miljöbalken

Sorteringen av bygg- och rivningsavfallet ska normalt ske på plats. Enligt avfallsförordning (2020:614) ska följande avfallsslag åtminstone sorteras ut på platsen där det uppkommer:

  • trä,
  • mineral som består av betong, tegel, klinker, keramik eller sten,
  • metall,
  • glas,
  • plast,
  • gips,
  • farligt avfall
  • avfall som faller under producentansvar
  • brännbart avfall (dvs. det brännbara avfall som blir kvar efter att avfallsslagen ovan har sorterats ut)

Olika slag av farligt avfall ska hållas åtskilda från varandra, vilket gör att det farliga avfallet ofta behöver sorteras i flera olika fraktioner. På motsvarande sätt kan det behövas fler fraktioner även bland övriga avfallsslag för att optimera återvinningsmöjligheterna.

Eventuella virkesförstörande insekter eller annan ohyra ska avlägsnas och oskadliggöras vid rivning av byggnadsverket (5 kap. 17 § plan- och byggförordningen (2011:338)).

Vår bedömning är att man kan motivera mer detaljerad sortering där så är möjlig med stöd av resurshushållningsprincipen i 2 kap. 5 § miljöbalken (1998:808) som säger att alla ska hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna att

  1. minska mängden avfall,
  2. minska mängden skadliga ämnen i material och produkter,
  3. minska de negativa effekterna av avfall, och
  4. återvinna avfall.

I första hand ska förnybara energikällor användas.

Ordningen gäller under förutsättning att det är miljömässigt motiverat och ekonomiskt rimligt.

I miljöbalken 15 kap. 11 § finns också ett uttryckligt krav att vi alla som hanterar avfall ska se till att hanteringen inte skadar eller orsakar risk för skada på människors hälsa eller miljön.

Utöver resurshushållningsprincipen gäller alltid de övriga allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken (1998:808) för alla som vidtar en åtgärd eller bedriver en verksamhet, liksom det generella kravet på egenkontroll. Bestämmelser om tillsyn (26 kap.) och förorenade områden (10 kap.) är också tillämpliga. Bygg- och rivningsverksamheter är inte anmälnings- eller tillståndspliktig verksamhet enligt 9 kap. miljöbalken men är att betrakta som en miljöfarlig verksamhet.

Krav på utsortering av bygg- och rivningsavfall

Från 1 augusti 2020 gäller att den som producerar bygg- och rivningsavfall ska sortera ut vissa avfallsslag och förvara dem skilda från varandra och från annat avfall. Kraven motsvarar bestämmelser i avfallsdirektivet. Den som samlar in bygg- och rivningsavfall som har sorterats ut ska samla in de avfallsslagen separat. Syftet med utsorteringskraven är att komma högre upp i avfallshierarkin så att både förberedelse för återanvändning och materialåtervinning kan öka. Utsorteringskraven kommer att ge ökade förutsättningar för att kunna åstadkomma fler cirkulära flöden av material inom bygg- och rivningsverksamheter.

Av 3 kap 10 och 11 §§ avfallsförordningen (2020:614) framgår följande.

10 §    Den som producerar bygg- och rivningsavfall ska, utöver vad som gäller enligt andra bestämmelser i detta kapitel, sortera ut åtminstone följande avfallsslag och förvara dem skilda från varandra och från annat avfall:
1. trä,
2. mineral som består av betong, tegel, klinker, keramik eller sten,
3. metall,
4. glas,
5. plast, och
6. gips.

11 §    Den som samlar in bygg- och rivningsavfall som har sorterats ut enligt 10 § ska samla in de avfallsslagen separat.

Avfallsförordning (2020:614)

Föreskrifter om undantag

Naturvårdsverket har meddelat föreskrifter om undantag från kraven på utsortering i NFS 2020:7.

Av 4 § föreskrifterna framgår att kravet på utsortering i 3 kap. 10 § avfallsförordningen inte gäller avfallsslag som

1. utgörs av konstruktioner där ämnen eller föremål sammanfogats på ett sätt som gör att separering inte är tekniskt genomförbar med hänsyn till god praxis för avfallsinsamling, eller

2. är förorenade på ett sätt som gör att inblandning i det övriga utsorterade avfallet försvårar eller omöjliggör den lämpligaste behandlingen enligt avfallshierarkin i 15 kap. 10 § miljöbalken.

I 5 § i föreskrifterna framgår att för de avfallsslag som avses i 4 § gäller inte kravet i 3 kap. 12 § avfallsförordningen (2020:614) på att brännbart avfall ska sorteras ut och förvaras skilt från annat avfall.

Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2020:7) från krav på utsortering av bygg- och rivningsavfall

Tillsynsmyndigheten kan ge dispens

Ett generellt undantag från kravet på utsortering i de sex fraktionerna och kravet om att brännbart avfall ska sorteras ut gäller alltså för sammanfogade konstruktioner (enligt 4 § 1 NFS 2020:7) och förorenade avfallsslag (enligt 4 § 2 NFS 2020:7). Om det finns andra fall där avfallsproducenten bedömer att det inte är möjligt att sortera bygg- och rivningsavfall enligt bestämmelserna krävs en dispens från tillsynsmyndigheten.

Enligt 3 kap. 15 § avfallsförordningen ges tillsynsmyndigheten möjlighet att i det enskilda fallet meddela dispens från kraven i 3 kap. 10 § avfallsförordningen om utsortering av bygg- och rivningsavfall och från kravet på utsortering av brännbart avfall enligt 3 kap. 12 § avfallsförordningen.

15 §    Tillsynsmyndigheten får i fråga om bygg- och rivningsavfall i det enskilda fallet ge dispens från kraven på 

1. utsortering i 10 §, och
2. att brännbart avfall ska sorteras ut och förvaras skilt från annat avfall i 12 §.

Dispensen får ges i fråga om avfall där separat insamling inte är genomförbar eller inte ger fördelar som överväger nackdelarna.

Kommentarer och vägledning till de nya bestämmelserna

Krav på utsortering

De nya kraven på att den som producerar avfall ska sortera ut bygg- och rivningsavfall gäller utsortering vid källan, det vill säga den plats där avfallet uppkom.

Det är alltså den ursprungliga avfallsproducenten som ska sortera ut avfallet på den plats där det uppkom. Detta grundas i 3 kap. 10 § avfallsförordningen (2020:614) där det framgår att det är den som producerar bygg- och rivningsavfall som ska sortera ut åtminstone vissa avfallsslag, det vill säga skyldigheten att sortera ut åligger avfallsproducenten. I 15 kap. 7 § miljöbalken definieras begreppet ”samla in avfall” bland annat som att sortera avfall innan det transporteras vidare till den plats där behandlingen ska påbörjas, om åtgärden inte utförs av avfallsproducenten på den plats där avfallet uppkom. Om sortering inte sker på den plats där avfallet uppkom så är det en insamlare som utför sorteringen, och inte den ursprungliga avfallsproducenten, vilket inte överensstämmer med 3 kap. 10 § avfallsförordningens ordalydelse. 

Naturvårdsverket anser att detta gäller även om en ursprunglig avfallsproducent i vissa fall kan vara såväl avfallsproducent som insamlare i nästa skede. Naturvårdsverket anser vidare att det är förenligt med syftet med bestämmelserna att sortering ska ske vid källan eftersom det ger störst förutsättningar för att resurserna i avfallet tas till vara och att förberedelse för återanvändning eller materialåtervinning därmed kan ske på bästa sätt. Att tanken med regleringen är att sortering ska ske på den plats där avfallet produceras framgår även av Miljödepartementets promemoria ”Genomförande av reviderade EU-direktiv på avfallsområdet”, Dnr M2019/01776/R, Oktober 2019 s. 117-118.   

Kraven på utsortering gäller åtminstone att de uppräknade avfallsslagen i 3 kap. 10 § ska sorteras ut. Detta innebär att även andra avfallsslag än de som räknas upp i 3 kap. 10 § ska sorteras ut om sådan utsortering ger förutsättningar till en bättre behandling av avfallet.

Förutom de preciserade kraven på utsortering av bygg- och rivningsavfall i avfallsförordningen finns det krav som innebär att avfall ska hanteras på ett sätt som leder till hushållning med resurser och till att minimera skadeverkningar på miljön och människors hälsa och att avfall hanteras på ett sätt som främjar förberedelse för återanvändning och materialåtervinning. De nya kraven är en precisering som innebär att utsorteringen ska göras vid källan.

Bygg- och rivningsavfall

Av 15 kap. 8 § miljöbalken framgår att bygg- och rivningsavfall är avfall från bygg- och rivningsarbeten. Definitionen är densamma som i avfallsdirektivet, jfr artikel 3.2c.

Bygg- och rivningsavfall inkluderar avfall från byggnadsåtgärder, rivningsåtgärder och anläggningsarbeten och är sådant avfall som faller in under 17 kap. i bilaga 3 till avfallsförordningen. Definitionen av bygg- och rivningsavfall omfattar även avfall från mindre egen bygg- och rivningsverksamhet i privata hushåll.

Kraven i 3 kap. 10 § avfallsförordningen gäller alla som producerar avfall, det vill säga både yrkesmässiga verksamheter och privatpersoner.

Avfallsproducent

Med avfallsproducent avses den som ger upphov till avfall (ursprunglig avfallsproducent) och den som genom förbehandling, blandning eller andra förfaranden ändrar avfallets art eller sammansättning, 15 kap. 4 § miljöbalken.

Av 15 kap. 11 a § miljöbalken framgår att om inte annat avtalats eller är föreskrivet i lag eller annan författning, ansvarar den ursprungliga avfallsproducenten för

1) att avfallet genomgår ett fullständigt behandlingsförfarande i enlighet med 10 §, och

2) kostnaderna för att hantera det avfall som har producerats.

För att kunna uppfylla kraven i 15 kap. 11 a § miljöbalken behöver avfallsproducenten ha koll på vilket avfall som ska behandlas och vilket sätt som är lämpligast i enlighet med avfallshierarkin. Ett steg för att få denna kunskap är att sortera ut avfall vid källan och så långt möjligt när detta är lämpligt.

Eftersortering

Utsorteringskraven i 3 kap. 10 § gäller krav på att sortera ut vid källan, det vill säga där avfallet uppkommer. I de fall där föreskrifterna om undantag skulle vara tillämpliga ställs fortfarande krav i miljöbalken på att avfallet ska genomgå en fullständig behandling i enlighet med avfallshierarkin, 15 kap. 10 § miljöbalken. Den som producerar bygg- och rivningsavfall är en avfallsproducent. En avfallsproducent är i enlighet med 15 kap. 11 a § miljöbalken ansvarig för att avfallet genomgår en fullständig behandling i enlighet med avfallshierarkin, om inte annat har avtalats eller är föreskrivet i lag eller annan författning. För att det ska vara möjligt att behandla avfall enligt avfallshierarkin krävs sannolikt vidare eftersortering för det fall där avfallet inte är utsorterat i enlighet med kraven i avfallsförordningen. Detta innebär till exempel att den som producerat bygg- och rivningsavfall ska se till att avfallet lämnas till en avfallsbehandlingsanläggning, eller när kommunen ansvarar för behandlingen i enlighet med 15 kap. 20 § miljöbalken, till av kommunen anvisad plats. Kommunen ansvarar då i sin tur för att fullgöra kravet.

Naturvårdsverkets föreskrifter

Naturvårdsverkets föreskrifter NFS 2020:7 är tillämpliga endast för de avfallsslag som inte går att sortera ut. Det bygg- och rivningsavfall som kan sorteras ut omfattas inte av undantagen i föreskrifterna. Undantagen i Naturvårdsverkets föreskrifter kan bli tillämpliga i olika fall. Naturvårdsverket har inte sett anledning att precisera undantagen till att bara gälla avfall från rivningsåtgärder. 

En bedömning av om undantagen i NFS 2020:7 är tillämpliga måste göras varje gång avfall genereras från en bygg- eller rivningsåtgärd. Det är inte möjligt att göra en generell bedömning som gäller för olika åtgärder vid olika tillfällen.

  • När separering inte är tekniskt genomförbart med hänsyn till god praxis
    Undantag enligt 4 § 1 NFS 2020:7 om när separering inte är tekniskt genomförbart med hänsyn till god praxis kan till exempel innebära att den som producerar bygg- och rivningsavfall inte ska behöva sortera ut sådana avfallsslag som är sammanfogade eller inbyggda på ett sätt som gör att de inte går att separera på plats utan att det skulle medföra hälso- och säkerhetsrisker. När separering inte är tekniskt möjligt med hänsyn till god praxis bör en sådan separering i stället göras på en avfallsanläggning med utrustning anpassad för arbetet. Det är den som producerar avfallet som ska bedöma om undantagen är tillämpliga. Vid behov bör bedömningen stämmas av med tillsynsmyndigheten.
  • Förorenat avfall
    Undantag enligt 4 § 2 NFS 2020:7 kan till exempel innebära att den som producerar bygg- och rivningsavfall inte ska behöva sortera ut avfallsslag då de är så förorenade att om de sorteras ut tillsammans med det rena avfallsslaget riskerar hela det utsorterade avfallsslaget att kontamineras. Det skulle kunna leda till att avfallet måste gå till förbränning i stället för att materialåtervinnas. I ett sådant fall skulle utsortering ge ett sämre miljömässigt resultat med hänsyn till avfallshanteringens sammanlagda miljöpåverkan och därför medges undantag i dessa fall.

Dokumentation

Den som avser att använda sig av Naturvårdsverkets föreskrifter och alltså bedömer att de hanterar avfall som omfattas av undantag från kravet i 3. kap 10 § avfallsförordningen, bör dokumentera denna bedömning. Dokumentationen bör kunna visas för tillsynsmyndigheten som har ansvaret för att följa upp om det varit rätt att tillämpa undantaget.

Möjlighet till dispens i enskilda fall

Enligt 3 kap. 15 § avfallsförordningen får tillsynsmyndigheten meddela dispens i enskilda fall. Tillsynsmyndighet är i dessa fall kommun eller länsstyrelsen. Den som vill söka dispens bör ta kontakt med sin tillsynsmyndighet för att få närmare anvisningar om hur man ansöker. Tillsynsmyndigheten kan endast meddela dispens när separat insamling inte är genomförbar eller när separat insamling inte ger fördelar som överväger nackdelarna.