Deponering av avfall
Frågor och svar om PFAS och deponier
Här svarar Naturvårdsverket på flera av de vägledningsfrågor vi får om PFAS och deponier.
Vad finns det för vägledning på området?
Naturvårdsverkets vägledning på detta område uppdateras löpande i takt med att ny kunskap från forskning och teknikutveckling inom ämnesområdet PFAS framkommer.
Under 2020–2022 deltog Naturvårdsverket tillsammans med länsstyrelserna i ett Miljösamverkan Sverige projekt "PFAS vid deponier". Syftet med projektet var att ta fram ett handläggarstöd kring utflöde av PFAS från deponier
Innehållet i handläggarstödet utgår från tillsynsperspektivet och tydliggör hur man går till väga till exempel när information om PFAS saknas och hur tillsynsmyndigheten kan ställa krav på mätningar, men också hur resultat från provtagningar kan tolkas, information om vilka åtgärder som är möjliga och hur krav kan ställas. I projektet har också erfarenheter från länsstyrelsernas genomförda tillsyn av PFAS vid deponier, samt andra relevanta provresultat från exempelvis miljöövervakning samlats in. Du hittar handläggarstödet här:
PFAS vid deponier - Handläggarstöd med fokus på PFAS i lakvatten hos Miljösamverkan Sverige
En del information om deponier finns också att läsa i Naturvårdsverkets och Statens Geotekniska Instituts (SGI) gemensamma vägledning om att riskbedöma och åtgärda PFAS-föroreningar inom förorenade områden. Du hittar vägledningen här:
Hur ska värdena i POP:s-förordningen tolkas?
I förordningen om långlivade organiska föroreningar (EU) 2019/1021 (POP:s-förordningen) finns sedan tidigare gränsvärden för PFOS och från och med november 2022 har även gränsvärden för PFOA och PFHxS lagts till.
Gränsvärdena i bilaga IV till förordningen anger vid vilken haltgräns ett POP:s-ämne omfattas av kraven för destruktion eller irreversibel omvandling, ett så kallat LPCL-värde (Low POP Content Level).
Följande gränsvärden, LPCL, anges i bilaga IV:
| PFOS och dess derivat | 50 mg/kg |
| PFOA och dess salter | 1 mg/kg |
| PFOA-relaterade föreningar | 40 mg/kg |
| PFHxS och dess salter | 1 mg/kg |
| PFHxS -relaterade föreningar | 40 mg/kg |
Det finns möjlighet att ansöka om undantag från bestämmelserna om destruktion eller irreversibel omvandling av PFOA och PFHxS enligt högre värden som anges i bilaga V, om det är miljömässigt lämpligt och tillgänglig teknik saknas. Detta gäller dock inte PFOS eftersom gränsvärdena i de båda bilagorna är desamma.
Avfall som innehåller POP:s-ämnen i koncentrationer under gränsvärdena i bilaga IV behöver inte destrueras eller omvandlas irreversibelt. Sådant avfall ska återvinnas eller bortskaffas på sådant sätt som ger bäst resultat för miljön som helhet med beaktande av tillämplig gemenskapslagstiftning, till exempel avfallsdirektivet eller deponeringsdirektivet.
Hur ska avfall klassificeras med hänsyn till innehållet av PFAS?
I vår vägledning om klassificering och kodning beskrivs hur avfallet ska klassificeras. För att göra själva klassificeringen används 2 kap. avfallsförordningen. Därtill ska de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. och bestämmelserna i 15 kap. miljöbalken beaktas. Miljöbalken ställer krav på att den som hanterar avfall ska se till att hanteringen inte skadar människors hälsa och miljön (15 kap. 11 § miljöbalken) och att den som bedriver en verksamhet behöver känna till hur negativa effekter av avfall kan minskas (2 kap. 2–3 §§ miljöbalken). Att klassificera sitt avfall utgör grunden för att avfallet tas omhand på ett säkert sätt.
Klassificeringen är även grunden för att rapportera farligt avfall till Naturvårdsverkets avfallsregister.
När det avser PFOS, PFOA och PFHxS kan gränsen för när ett avfall klassas som farligt avfall vara avsevärt högre än gränsen för när ämnena omfattas av kraven för destruktion eller irreversibel omvandling enligt POPs förordningen.
Exempel för PFOS:
För att bedöma om ett avfall har farliga egenskaper kan, enligt 2 kap. 1 § 1 avfallsdirektivet, bilaga III till direktiv 2008/98/EG, tillämpas. Gränsen för när en farlig egenskap träffas för PFOS (HP 10 (H360), reproduktionstoxiskt)) och avfallet utgör farligt avfall är 0,3 % = 3000 mg/kg. Gränsvärdet för kraven på destruktion eller irreversibel omvandling enligt POP:s förordningen är 50 mg/kg. Vid klassificering behöver dock hänsyn tas till alla ämnen med reproduktionstoxiska egenskaper och en sammanräkning göras.
Bilaga III till avfallsdirektivet 2008/98/EG (eur-lex.europa.eu)
Ytterligare vägledning om klassificering av avfall hittar du här:
Vilka mottagningskrav bör gälla för mottagning och deponering av PFAS-förorenat avfall?
Enligt 16 § i förordningen (2001:512) om deponering av avfall ska verksamhetsutövaren innan avfall deponeras ha skaffat sig så goda kunskaper som möjligt om avfallets sammansättning, lakbarhet och dess övriga egenskaper och effekter allmänt och på lång sikt.
Naturvårdsverkets föreskrifter om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall (NFS 2004:10) innehåller gränsvärden (mottagningskriterier) för avfall som deponeras. Det saknas dock mottagningskriterier för PFAS. Däremot behöver man förhålla sig till gränsvärdena för PFOS, PFOA och PFHxS enligt POP:s-förordningen vid mottagning på en deponi.
Avfallsproducenten ska se till att den grundläggande karakteriseringen görs och att uppgifterna i dokumentationen är korrekta. Ett syfte med den grundläggande karaktäriseringen är att kunna styra avfallet till rätt typ av deponi. Mer om grundläggande karaktärisering enligt NFS 2004:10 finns i vår handbok 2007:1.
Mottagningskriterier för avfall till deponi – Handbok 2007:1
Vilka PFAS-halter kan tillåtas vid utsläpp av lakvatten från en deponi?
Det finns i dag inte några generella riktlinjer för något ämne om vilka krav som bör ställas på lakvatten som efter lokal behandling släpps till recipient respektive leds till ett avloppsreningsverk. Villkor om detta fastställs för varje enskild deponi inom ramen för tillståndsprövningen.
Deponiägaren ska ha kunskap om utgående PFAS-halter i lakvattnet från deponin. Det kan finnas skäl att vidta särskilda försiktighetsmått såsom stabilisering, täckning av massorna, deponering i separata celler etc. Med hänsyn till försiktighetsprincipen bör dessa frågor föregås av en bedömning och prövning i det enskilda fallet.
Inför ett beslut är det viktigt att beakta en rad olika platsspecifika aspekter som exempelvis eventuella vattenförekomsternas känslighet, skyddsvärde, utspädningseffekter samt flödes- och andra säsongsvariationer. Om lakvattnet går till avloppsreningsverk kan särskilda krav ställas från den mottagande anläggningen (exempelvis enligt REVAQ). Detta brukar dock regleras civilrättsligt mellan anläggningarna.
Exempel på halter i lakvatten och villkor för deponier finns i Miljösamverkan Sveriges handläggarstöd PFAS vid deponier, se ovan.