Stöd och information

Återanvändning av avloppsvatten

Jordbruk vid sjö, Horn, Östergötland
Granskad: ‎den ‎25‎ ‎juni‎ ‎2024

Bevattning med återvunnet avloppsvatten kan bidra till att minska konsekvenserna för jordbruket vid vattenbrist. För att möjliggöra användning av återvunnet avloppsvatten vid bevattning på jordbruksmark på ett säkert sätt har EU beslutat om förordning om minimikrav för återanvändning av vatten.

Avloppsvatten innehåller inte bara föroreningar utan även ämnen som kan användas som resurser. Vattnets innehåll av växtnäringsämnen, främst fosfor, kväve och kalium, kan utnyttjas i jordbruket och värmeenergin i avloppsvattnet kan tas tillvara med hjälp av värmeväxlare och användas för uppvärmning. I södra Europa har vattenbrist varit ett problem sedan tidigare. I och med klimatförändringar ökar vattenbristen även i vissa områden i Sverige. I vissa regioner i Europa är användning av renat avloppsvatten för bevattning inom jordbruket utbredd och de har därför kommit långt i utvecklingen användningen av denna typ av vatten. Produkter som odlas i dessa regioner exporteras bland annat till Sverige.

Sidan vänder sig till

Dig som arbetar på tillsynsmyndighet eller är verksamhetsutövare inom avloppsreningsverk samt du som är slutanvändare av återvunnet avloppsvatten för bevattning på jordbruksmark. 

Bra att veta

För att få en full bild av de krav och regler som gäller för bevattning med återvunnet avloppsvatten på jordbruksmark behöver EU-förordningen och de svenska tilläggsbestämmelserna läsas tillsammans. EU:s bevattningsförordning är just en förordning och förordningen och dess bilagor blev därför direkt tillämpliga i medlemsstaterna så snart de trädde i kraft. Däremot finns det bestämmelser i förordningen som ändå har krävt ett visst införande i medlemsstaternas rättsliga system. Varken EU-förordningen eller de svenska tilläggsbestämmelserna ger därför en uttömmande bild av gällande regler var för sig. 

EU-förordningen och de svenska tilläggsbestämmelserna behandlar endast återanvändning av avloppsvatten genom bevattning på jordbruksmark. Det finns dock andra användningsområden för återvunnet avloppsvatten. Det är dock inte klarlagt hur utbredd annan användning av återvunnet avloppsvatten är, på grund av att sådan användning varken är tillstånds- eller anmälningspliktig. Har du en sådan verksamhet, antingen som tillsynsmyndighet eller verksamhetsutövare, hör gärna av dig till Naturvårdsverket, genom kundtjänst@naturvardsverket.se, så att vi kan få en bättre bild av hur stort vägledningsbehov det finns när det gäller andra användningsområden för återvunnet avloppsvatten. 

EU-förordning

Den 26 juni 2023 trädde förordning (2030/741/EU) om minimikrav för återanvändning av vatten ikraft. EU-förordningen är direkt gällande i alla EU:s medlemsstater vilket betyder att krav angående t.ex. kvalitet eller riskhanteringsplan gäller och behöver inte införas i den nationella lagstiftningen. I förordningen finns både krav som är direkt gällande och sådana krav som behöver införas i den nationella lagstiftningen i varje medlemsstat. EU-förordningen är framtagen med anledning av vattenbrist i framförallt södra Europa och för att främja den cirkulära ekonomin av vatten, stödja klimatanpassningen och bidra till målen i ramdirektivet för vatten (2000/60/EG) genom att motverka vattenbrist och det resulterande trycket på vattenresurser. Återanvändning av avloppsvatten för bevattning inom jordbruk kan också vara en del av den cirkulära ekonomin av näringsämnen.

EU-förordningen gäller för återanvändning av renat avloppsvatten, från tätbebyggelse i enlighet med avloppsdirektivet (91/271/EEG), som sker genom bevattning inom jordbruket. Med bevattning inom jordbruket avses bevattning av följande typer av grödor:

  • Livsmedelsgrödor som konsumeras råa, det vill säga grödor som är avsedda att användas som livsmedel i rått eller obearbetat skick.
  • Bearbetade livsmedelsgrödor, det vill säga grödor som är avsedda att användas som livsmedel efter en bearbetningsprocess (tillagade eller industriellt bearbetade).
  • Andra grödor än livsmedelsgrödor, det vill säga grödor som inte är avsedda att användas som livsmedel (till exempel betesmark och grovfoder, fibergrödor, prydnadsgrödor, utsäde, energigrödor och växtmattor).

Av definitionen av återvunnet avloppsvatten i artikel 3 i EU-förordningen framgår att avloppsvattnet behöver renas i enlighet med kraven i avloppsdirektivet samt dessutom ha renats ytterligare enligt den kravnivå som framgår av avsnitt 2 i bilaga 1. 

I bilaga 1 finns fyra kvalitetsklasser för vattnet avsett för återanvändning (A-D). Kvalitetskraven knyter till vilken typ av gröda som odlas samt vilken bevattningsmetod som används. Utöver krav på själva vattenkvaliteten finns det för den högsta kvalitetsklassen (A) bestämmelser om validering av själva renings- eller återvinningsanläggningen. 

Kopplat till kvalitetsklasserna finns också minimikrav på kontroll för att säkerställa att kvalitetskraven uppfylls.  Minimikraven på vattenkvalitet i bilaga 1 avsnitt 2 innehåller bestämmelser kopplat till: 

  • E. coli (antal/100 ml),
  • Biokemisk syreförbrukning, BOD5 (mg/l),
  • Suspenderat material, TSS (mg/l),
  • Turbiditet (NTU)
  • Legionella om det finns risk för aerosolbildning vid bevattning
  • Inälvsnematoder för bevattning av betesmark eller foder. 

I valideringsövervakningen av anläggningen finns krav på procentuell reduktion av E.coli, kolifager samt Clostridium perfringens-sporer.

Utöver minimikraven ställer EU-förordningen även krav på tillstånd för produktion och tillhandahållande av återvunnet vatten. Slutanvändningen av vattnet, det vill säga bevattningen, kan också behöva ha tillstånd för användning, men endast då det är relevant i enlighet med nationell rätt. Hur krav på prövning för produktion och tillhandahållande av återvunnet vatten ska införlivas i medlemsstatens lagstiftning är upp till den enskilda medlemsstaten själv att bestämma. 

Tillståndet för produktion och tillhandahållande av återvunnet vatten ska, enligt EU-förordningen, ange de skyldigheter som operatören av återvinningsanläggningen har och bygga på en riskhanteringsplan som upprättas för respektive system. 

EU-förordningen beskriver vad riskhanteringsplanen ska innehålla. Förutom en beskrivning av systemet och alla involverade parter ingår även att identifiera och bedöma de risker för miljö samt människors och djurs hälsa som kan uppkomma på den specifika platsen. Därtill ingår att sätta ytterligare villkor för operatören samt andra krav för användningen av vattnet som kan begränsa riskerna med användningen. 

EU-förordningen ställer också krav på att det ska finnas ett samråd vid bedömningen av en ansökan om tillstånd. Prövningsmyndigheten ska samråda och utbyta relevant information med andra relevanta myndigheter, samt eventuella andra parter som prövningsmyndigheten anser vara relevanta. Även den som utarbetar riskhanteringsplanen ska samråda med andra ansvariga parter och slutanvändaren. 

Det finns också krav på att utse behöriga myndigheter samt att rapportera uppgifter om användning till kommissionen.

Enligt EU-förordningen ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i syfte att anpassa samt fastställa tekniska specifikationer för de väsentliga riskhanteringskomponenterna. Kommissionen får även befogenhet att ta fram genomförandeakter som fastställer närmare regler om format för och redovisning av den information som ska rapporteras av medlemsstaterna till kommissionen. 

Från och med den 10:e juli 2024 finns kompletterande EU-bestämmelser som preciserar hur riskhanteringsplaner ska tas fram. Läs mer här:

Delegated regulation - EU - 2024/1765 - EN - EUR-Lex (europa.eu)

EU-kommissionen har tagit fram en vägledning till förordningen som bygger på tidigare arbete med standarder för bevattning och bevattningserfarenheter från länder både inom och utanför EU. En svensk version finns här:

Riktlinjer till stöd för tillämpningen av förordning (EU) 2020/741 om minimikrav för återanvändning av vatten

Utöver detta har EU-kommissionen en engelskspråkig portal för främjandet av återvinning av avloppsvatten. Den kommer över tid att uppdateras med underlag som kan ge stöd i vägledning, exempelvis sammanställningar av internationella erfarenheter:

Water Reuse - European Commission (europa.eu)

I dagsläget finns där bland annat en sammanställning med fallstudier och vägledning kring riskhantering, se ”JRC Technical guidance - water reuse risk management for agricultural irrigation schemes in Europe” på sidan som länkas ovan.

EU-förordningen ställer krav på rapportering och tillgängliggörande av information, framför allt kopplat till produktionsanläggningen.

Just nu arbetar EU-kommissionen och Europeiska miljöbyrån med att ta fram mallar och vägledning som kommer förtydliga vilka uppgifter och format på dessa som anses vara obligatoriska.

Text under den här rubriken kommer att uppdateras.

Kompletterande bestämmelser i svensk rätt

EU:s bevattningsförordning är direkt gällande i EU:s medlemsländer. I förordningen lämnas det dock till medlemsstaten själv att hantera vissa delar, varför vissa kompletterande nationella bestämmelser har behövt införas. EU:s bevattningsförordning måste därför läsas tillsammans med de svenska kompletterande bestämmelserna. 

Dessa kompletterade nationella bestämmelser är införda genom 

  •  en ny förordning (2024:161) om återanvändning av vatten för bevattning inom jordbruket,
  • en ny anmälningsplikt C i miljöprövningsförordningen, MPF (28 kap. 5 § MPF), och
  • nya bestämmelser respektive ändring i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, FMH (25 i §, 27 c § och 31 § c i FMH, samt ändring av 47 a § FMH).

Bestämmelserna träder ikraft den 2 juni 2024.

Av art. 6 i EU:s bevattningsförordning framgår att produktion och tillhandahållande av återvunnet avloppsvatten inom förordningens tillämpningsområde ska vara föremål för ett tillstånd. Detta har införts i det svenska systemet genom ett krav om anmälningsplikt i 28 kap. 5 § MPF. Av detta följer att den som driver eller avser driva en verksamhet som avser producera och tillhandahålla återvunnet avloppsvatten som träffas av bevattningsförordningens tillämpningsområde måste anmäla verksamheten inom anmälningsplikt C. Kravet på anmälningsplikt ligger med andra ord på återvinningsanläggningen. 

I de fall återvinningsanläggningen kommer vara en del av avloppsreningsanläggningen kan möjlighet finnas att göra en anmälan om ändring av befintligt tillstånd istället för en separat anmälan om C-verksamhet. 

Av art. 5 i EU:s bevattningsförordning framgår att det ska upprättas en riskhanteringsplan som ska inkludera produktion, tillhandahållande och användning av återvunnet vatten. Enligt de svenska bestämmelserna har ansvaret för att utarbeta en riskhanteringsplan lagts på den som driver eller avser driva en verksamhet som producerar och tillhandahåller återvunnet avloppsvatten, dvs. återvinningsanläggningen (se 9 § förordning om återanvändning av vatten för bevattning inom jordbruket). Inför utarbetandet av riskhanteringsplanen ska dock återvinningsanläggningen samråda om verksamheten med såväl slutanvändare, som andra ansvariga parter inför utarbetandet av riskhanteringsplanen (se 10 § förordning om återanvändning av vatten för bevattning inom jordbruket).

Riskhanteringsplanen ska bifogas anmälan (se 25 i § FMH). 

Det är även återvinningsanläggningen som ansvarar för att se till att riskhanteringsplanen uppdateras om så behövs och ges in till tillsynsmyndigheten om det finns anledning till detta (se 9 § förordning om återanvändning av vatten för bevattning inom jordbruket).

I och med att det är krav på anmälningsplikt C för en verksamhet som producerar och tillhandahåller återvunnet avloppsvatten är det den kommunala tillsynsmyndigheten som i de allra flesta fall blir tillsynsmyndighet. Detta då tillsynsmyndigheten, som enligt 26 kap. 3 § MB eller miljötillsynsförordningen utövar tillsyn över verksamheten eller åtgärden, är utsedd till behörig myndighet enligt art. 3.1 i bevattningsförordningen (se 4 § förordning om återanvändning av vatten för bevattning inom jordbruket). 

Det är tillsynsmyndigheten som har att bedöma om ärendet är tillräckligt utrett och därefter även ska besluta om föreläggande om försiktighetsmått eller förbud enligt miljöbalken (se 27 c § FMH). Det är den kommunala tillsynsmyndigheten som har tillsynsansvaret för eventuella övriga aktörer, såsom avseende en distributionsoperatör, en lagringsoperatör och slutanvändare (se 12 § förordning om återanvändning av vatten för bevattning inom jordbruket).

Slutanvändaren, dvs. den som avser använda det återvunna avloppsvattnet för bevattning på jordbruksmark, behöver inte anmäla sin verksamhet. Det har dock ålagts ett krav på slutanvändaren att det återvunna avloppsvattnet inom jordbruk används i enlighet med EU:s bevattningsförordning (se 11 § förordning om återanvändning av vatten för bevattning inom jordbruket). Om en slutanvändare inte använder det återvunna vattnet på jordbruksmark i enlighet med kraven kan tillsynsmyndigheten fatta beslut om föreläggande eller förbud i enlighet med 26 kap. 9 § miljöbalken. Det finns även ett krav på att slutanvändaren ska samråda med återvinningsanläggningen inför utarbetandet av riskhanteringsplanen om så är lämpligt.

För en distributionsoperatör för återvunnet vatten eller lagringsoperatör för återvunnet vatten finns inte heller krav på anmälan. Även en sådan operatör ska dock samråda med återvinningsanläggningen inför utarbetandet av riskhanteringsplanen om så är lämpligt.

En verksamhet som har anmälts enligt 28 kap. 5 § MPF omfattas av kravet på miljörapportering enligt 26 kap. 20 § miljöbalken (se 31 c § förordning om återanvändning av vatten för bevattning inom jordbruket).

En verksamhet som redan innan den 2 juni 2024, då förordning om återanvändning av vatten för bevattning inom jordbruket träder ikraft, och som ska anmälas enligt 28 kap. 5 § MPF, får fortsätta med sin verksamhet fram till utgången av december 2024 (se punkten 2 i övergångsbestämmelserna till ändringen i MPF). För att få fortsätta med en sådan verksamhet därefter, även om verksamheten idag har ett tillstånd som innefattar en sådan verksamhet, måste verksamheten ha anmälts i enlighet med bestämmelserna i EU:s bevattningsförordning.